Väderradioapparater delas i allmänhet in i två kategorier: professionella enheter utformade för att automatiskt ta emot vädervarningssignaler och nödradioapparater utrustade med AM/FM och NOAA väderband. De senare fungerar som standardradio för dagligt bruk men förlitar sig på solenergi eller handvevsgenerering under katastrofer.
Den inhemska vädervarningsradion utvecklades gemensamt av Inre Mongoliets meteorologiska byrå och den kinesiska vetenskapsakademin; den först utplacerade i Inre Mongoliet 2011, den var den första i sitt slag i Kina. Dess kärnfunktioner inkluderar automatisk växling till varningssändningen i det ögonblick en väderstation utfärdar en varning, oavsett vilken kanal som för närvarande lyssnas på, och slås automatiskt på för att ta emot signaler även när den är avstängd. Den stöder även riktade sändningar baserade på regionala koder och har automatisk inspelning och uppspelning. Den erbjuder tre strömalternativ - engångsbatterier, 220V nätladdning och handvevgenerering - och kan även fungera som en ficklampa. För närvarande har dessa radioapparater varit utplacerade i olika inhemska provinser och städer såväl som utomlands; notably, 500 enheter tillhandahölls för nödhjälp under Ya'an jordbävningen.
Den amerikanska versionen av NOAA väderradion fungerar på National Weather Services rikstäckande sändningsnätverk och tillhandahåller 24-timmars officiella vädervarningar och katastrofinformation. Den täcker alla 50 amerikanska delstater och använder sju VHF-frekvenser från 162.400 MHz till 162.550 MHz och kräver en dedikerad mottagare för att fånga upp signalen.
Klassificering av väderradioapparater
